Den tradition som lantbrukare eller mer preciserat ’mjölkbönder’ haft i flera år för att visa vilken glädje kor visar upp, när de för första gången på våren får bege sig ut på grönbete, har varit ytterst succéartad. Tanken har då inte legat långt borta för de föreningar som bedriver museal tågtrafik att även visa upp sina fordon efter en lång vintervila. Denna tradition har kommit att kallas ’TÅGSLÄPP’.
Så skedde i även för JÅÅJ i Åmål söndagen den 23 april 2017. Det skulle enligt SMHI vara en vårdag, men det är en överdrift att påstå att temperaturen nådde några högre höjder. Tiden för när vi skulle öppna var satt till 13.00. Men är man intresserad vad vi håller på med då hänger man på låset. Det sades av kollegor att de första besökarna kom redan kl. 11:00!
När klockan blivit 13, så var det nästan fullt och nya besökare strömmade till! Vi hade mycket att bjuda på – Conny och jag försökte att prata om Åmål Årjängs Järnväg och dess utveckling. Vi försökte berätta om vår förening, men detta var utan tvekan barnens dag. Barnens drog sina föräldrar eller möjligen en äldre generation ständigt mot nya mål. Vilket barn vill höra hur det var på ’stenåldern’?
Barnen var istället helt fascinerade av våra fordon. En av dessa, en pigg liten lokomotor av fabrikatet Deutz, förevisades av den hängivne Robert Nilsson till alla barns förtjusning. De tyvärr tysta och kalla ångloken stod fortfarande i stallet, vilket egentligen inte var meningen. Ångloken förevisades av Bengt-Arne Larsson, som hade alla tekniksvar till hands då han vistats i förarhytten på alla lok både stillastående och vid gång. Barnen var mycket intresserade av alla pinaler i hytten på ett ånglok. De äldre som kom dit hade en annan typ av frågor.
Vid ett tillfälle efter en liten historisk beskrivning i prylmuseet, följde jag med en herre in i själva lokstallet och berättade lite om Dalslands Järnvägars lok H3 från 1914. Vi diskuterade runt ångloken och deras teknik. Herrn frågade om dragkraft och jag gav värdet för H3, som i mitt minne är 7,2 Mp eller om man vill vara modern 70,6 kN. Han undrade hur detta stod sig i jämförelse med ett lok littera Rc4 och det var bara att svara 290 kN. Problemet med ånglok är att krämen i cylindrarna är avhängigt starka armmuskler relaterat till banans stigning. Ångtrycket måste hållas om man ska få ut den dragkraft som är angiven för loktypen.
Amanda, Oscar och Robin stod vid säljbordet. Dessa härliga ungdomar skötte även den populära korvgrillen. Korven gick åt mycket snabbt
I restaurantvagnen Ro3 tjänstgjorde Birgit Hermansson, Carina Larsson, Charlotte Nilsson och Miranda Halvorsson. I vagnen bjöd vi våra gäster på kaffe och en liten kaka. Ville man ha mer kunde vi erbjuda grillad korv med bröd och flera olika sorters smörgåsar och något som kallades chokladhjul till en mycket rimlig kostnad.
En ung kille som heter Kevin Larsson Rimo, har visat ett stort intresse för vår verksamhet. Han var dessutom behjälplig när det gällde att få vår gröna Deutz på spår. Dessutom var han assistent åt Robert Nilsson och kontrollant vid dressintrampningen.
Medan vi andra kunde hålla oss inom ett ganska koncentrerat område geografiskt sett, så arbetade Bitte i en rosa skyddsväst och såg till att alla moment under dagen fungerade. Bland annat skötte hon utdelning av den tipspromenad som ordnats för dagen.
Svein Östgård var där för att se till att folk kom rätt och att säkerheten för alla hölls på den nivå, som är ett måste. Conny var liksom jag guide och huserade i museet och delvis i lokstallet. Conny ledde också människor rätt till de samlingar man önskade se. Vi träffade många intressanta och hängivna människor.
Gerhard Jansson var med sin roll som vice ordförande beredd att svara på syftet med vår förening, vilka planer och projekt som ligger närmast i tiden och vilken målsättning vi har för att bredda turismen i Åmål och Säffle. I det arbetet vill vi ha med hela föreningslivet i båda kommunerna men även deras omland.
/Text och foto Hans Kihlberg