Svanskogsdagen 25 maj

Den 25 maj var en solig dag. Jag var framme i Säffles provins Svaneholm, med den historiska institutionen Svanskogs Station strax efter klockan 10.00. Jag mötte snart yrvädret Bitte, den glada och trevliga Birgit samt Svein. Alla dessa hade en klar bild över sina ansvarsområden. Jag måste säga att jag är imponerad av hur allt var ordnat av alla ideellt arbetande vid stationen. Många av de som hade ett ansvarsområde, var i full färd med förberedelser inför öppningstimmen. Jag träffade en kille som var ny för mig. Han hette Kevin och var hårt engagerad i att få de tre trampdressinerna i funktion och dessutom ordna gräsbanan så att den var klar för trafik. Han gjorde ett styvt jobb. Han var väl som en en engelsman skulle kalla för ‘doer’.

Eftersom en skinande blank tvådörrars Volvo Amazon från 1962 dök upp vid pass halv elva med en far och tre barn kom jag i samspråk Kevin om trafikstarten för trampdressinerna. Amazonens barn ville trampa med en gång och då menar jag med en gång. Eftersom det inte var riktigt klart för dressintrampning ännu, tog jag med fadern och de tre barnen till vagnhallen. I hytten på E2 935, gick jag igenom vad nästan alla rattar och spakar användes till vid körning. Eldstaden visades och det tunga jobbet med kolskyffling var uppe på tapeten.

När jag visat E2 935 och vår ena Y7 ville det unga klientelet se hur långt Kevin hunnit med dressiner och bana. Han hade jobbat bra, så barnen fick sitt lystmäte.

In i vagnhallen kom sedan fyra vuxna personer, som alla var från Belgien. Vi hade en intressant diskussion. Minst en av killarna jobbade på det belgiska järnvägsbolaget SNCB. Tyvärr landade min tanke som är viktig att framhålla vid diskussion med européer, att vi inte kom så långt med ångans utveckling här eftersom vi övergick till eldrift ganska tidigt, åtminstone på våra huvudlinjer.

Till allas och min glädje anlände många fler. Nu hade vi öppnat på riktigt!

Det anlände dessutom många fler än vi hade räknat med. Framför stationshuset var det väl ordnat med underhållande aktiviteter för både barn och vuxna. Tjänstgörande var även de en blandning av yngre förmågor liksom några äldre om jag vågar ‘andas’ om det. Det fanns chokladhjul, lotteri och annat som drog människor till sig. Detta var en populär plats redan innan man kom in i stationshuset.

Kevin jobbade hårt under dagen för att hålla dressintrafiken igång. Inne i stationshuset försökte jag fånga människors uppmärksamhet vilket inte var lätt med alla ‘strökunder’. Några större sammanhängande grupperingar fick lite information om Svanskogs (socknens) intressanta historia. Tänk vilken utveckling denna lilla ort varit med om.

Till slut långt fram på dagen sedan tiden för stängning passerats fanns fortfarande intresserade människor kvar. Jag tackade för en trevlig dag med kollegor och gav mig hemåt med ännu en dag i JÅÅJ:s regi i åminne!

 

/Text och foto Hans Kihlberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *